Varför 34 % av de berättigade hushållen inte ansöker om sina stöd, och vad som fungerar

I Frankrike ansöker omkring 34 % av de hushåll som är berättigade till RSA, den franska minimiinkomsten, inte om stödet, i genomsnitt varje kvartal (DREES, 2022). I slutet av 2021 uppskattades andelen berättigade hushåll som inte fick det fortfarande till mellan 33 % och 37 % (DREES, 2026). Tyskland och Belgien visar nivåer av samma storleksordning. Fältexperimenten har gett en rangordning: insatser som minskar ansökningsbördan ökar det faktiska utnyttjandet med i genomsnitt 8,31 procentenheter, de som bara sprider information med 3,39 procentenheter (Bendtsen, 2026). Ett möte med en socialarbetare ökar utnyttjandet med 29 % (Castell et al., 2025).

En tredjedel av de RSA-berättigade hushållen går miste om stödet

Referenssiffran kommer från ett metodarbete från DREES publicerat i februari 2022: i genomsnitt ansöker 34 % av de RSA-berättigade hushållen inte alls under ett kvartal, och 20 % gör det inte under tre kvartal i följd (Hannafi, Le Gall, Omalek och Marc, DREES, 2022). En del av underutnyttjandet är alltså tillfälligt, och en del personer får till slut stödet några månader senare.

Mätningen har upprepats sedan dess. I slutet av 2021 fick mellan 33 % och 37 % av de berättigade hushållen inte RSA, omkring 560 000 hushåll med nära en miljon personer (DREES, Études et Résultats n° 1370, maj 2026). För 41 % av dem uppgick det icke utbetalda beloppet till 400 euro eller mer per månad och konsumtionsenhet. Dessa hushåll har i genomsnitt en mindre utsatt profil än mottagarna: oftare ägare till sin bostad, oftare med examen (DREES, maj 2026).

Andra europeiska länder har samma fenomen. Rapporten som DREES och Odenore ägnade 2022 åt uteblivet utnyttjande i fem länder noterar en hög nivå i Tyskland, i storleksordningen 56 % för ALG-II, arbetslösas minimiinkomst, under perioden 2005-2014 (Harnisch, 2019). För Belgien citerar den en uppskattning på 62 % år 2005 för inkomststödet för social integration (Bouckaert et Schokkaert, 2011), med en uppmaning till försiktighet om mätmetoderna (Marc, Portela et al., DREES, 2022).

Två dokumenterade hinder: informationen och ansökningens kostnad

Nyare översikter skiljer mellan två typer av hinder. Att inte veta att man är berättigad hör till informationen; att fylla i blanketter och samla underlag hör till ansökningens kostnad (Bendtsen, 2026; Daigneault et al., 2025). Stigmatiseringen kring stöd nämns också ofta; ett franskt experiment testade brev som skulle mildra den, utan påvisbar extra effekt på utnyttjandet (Castell et al., 2025).

Den systematiska översikten av Daigneault et al. (2025) gick igenom 93 insatser från 35 fältstudier publicerade under nästan tjugo år. Inventeringen visar två typer av insatser: personlig information och konkret hjälp att sätta ihop ansökan. Materialet är till största delen amerikanskt, och författarna uppmanar till att testa enklare insatser utanför USA.

På frågan vilket hinder som väger tyngst ger de franska experimenten ett svar som sällan finns: transaktionskostnaderna, tiden och ansträngningen som en ansökan kräver, är det främsta hindret (Castell et al., 2025).

Minska de administrativa kraven: +8,31 punkter

Den mest heltäckande metaanalysen på området samlar 51 fältexperiment och 187 effektstorlekar (Bendtsen, Journal of Policy Analysis and Management, mars 2026). Insatser som minskar kraven på efterlevnad, genom förenklade blanketter eller hjälp att fylla i dem, ökar det faktiska utnyttjandet med i genomsnitt 8,31 procentenheter. De som bara sprider information når 3,39 punkter.

Ett andra resultat är viktigt för att läsa utvärderingar: effekter som mäts i ansökningsskedet är ungefär dubbelt så stora som de som mäts vid den slutliga utbetalningen (Bendtsen, 2026).

Författaren räknade i juni 2026 om sina resultat på ett underlag utökat till 66 experiment. Fördelen för insatser som minskar bördan består, med lägre genomsnittliga effekter (Bendtsen, uppdatering juni 2026).

Mötet med en socialarbetare: +29 %

Den mest talande mätningen kommer från två nationella experiment i Frankrike med arbetssökande, på en total population av 100 000 personer varav hälften fick insatsen (Castell et al., American Economic Journal: Economic Policy, 2025).

I det första bjöds 30 000 personer in till ett entimmes möte med en socialarbetare för att gå igenom sin rätt till femton stöd. För dem som familjegrenen ansvarar för kunde ansökan startas direkt på plats, under mötet. Omkring 6 000 möten ägde rum, 21 % av de inbjudna. Inbjudan ökar utnyttjandet med 7 %; för dem som verkligen kommer till mötet når den skattade effekten +29 % (Castell et al., 2025).

Effekten samlas kring de stöd som socialarbetaren kunde hjälpa till att ansöka om under mötet: +44 % för inkomsttillägg, +21 % för familje- och bostadsstöd. För sjukförsäkringen, som en annan struktur ansvarar för, syns ingen effekt, vilket riktar förklaringen mot ansökningens kostnad (Castell et al., 2025).

De som skulle vinna mest på mötet är också de som kommer minst: författarna ser där spåret av samma transaktionskostnader, som också bromsar sökandet efter hjälp (Castell et al., 2025).

Simulatorns roll: visa rätten

Det andra experimentet testade informationen ensam. Ett e-postmeddelande till 40 000 arbetssökande länkade till en simulator som beräknade deras personliga rättigheter. Det väckte intresse: 67 % av mottagarna klickade, och 18 % gjorde en simulering direkt. Det faktiska utnyttjandet förblev oförändrat de följande månaderna (Castell et al., 2025).

En simulator visar rätten och listar underlagen som ska samlas in. För författarna sitter friktionen i själva ansökningsögonblicket: när de väl lämnats in går ansökningarna igenom i omkring 90 % av fallen (Castell et al., 2025).

Var du hittar mänskligt stöd

För hjälp med en ansökan finns två lokala nätverk i Frankrike: centres communaux d’action sociale hjälper till att sätta ihop ansökningarna, och socialarbetarna på caisses d’allocations familiales gör det för de stöd de betalar ut (service-public.gouv.fr).

Vid funktionsnedsättning följer maisons départementales des personnes handicapées ansökningarna och bedömer situationerna (service-public.gouv.fr). För RSA kan en ansökan också lämnas till en förening som godkänts av departementet (service-public.gouv.fr).

Det offentliga projektet « solidarité à la source » följer samma logik som metaanalysen: att förifylla de kvartalsvisa inkomstdeklarationerna för mottagare av RSA och prime d’activité, över 6 miljoner personer, utifrån uppgifter som myndigheterna redan känner till (solidarites.gouv.fr).

Aida hör till det första steget, simuleringssteget: visa rätten och förbereda underlagen. Appen belyser och vägleder; den avgörande rollen tillhör det mänskliga stödet, vars uppmätta effekt vid mötet når +29 % (Castell et al., 2025).